Islandshästens gångarter

Islandshästen är mest känd för att den klarar av hela fem gångarter, men det är en sanning med modifikation. Det finns många hästar som bara klarar av tre gångarter, och en hel del som klarar fyra.

De som klarar av fem gångarter anses vara de allra bästa hästarna. Dessa klarar av galopp, skritt, trav och de två gångarterna tölt och flygande pass (flugskeið), som är unika för islandshästen. Islänningarna räknar dock både fyrsprång och tretaktig galopp som en och samma gångart, så egentligen kan man kanske säga att de bästa isländska hästarna klarar av sex gångarter.

TöltIslandshäst med ryttare

Tölten är inte helt unik för islandshästen, om man ska vara petig. De amerikanska raserna saddlebred och Tennessee walking horse, och den latinamerikanska paso fino, har liknande gångarter. Islandshästen är dock den mest kända töltaren, och den enda om vilken ordet tölt används.

Tölten påminner mycket om skritt, en gångart som de flesta hästar behärskar. Tölten skiljer sig dock från skritten på två punkter. För det första är tölten snabbare. För det andra har hästen vid tölt tre ben lyfta och ett på marken. Skritt är tvärt om, med tre ben på marken och ett lyft. Detta gör att tölten är mycket bekväm för ryttaren.

Flygande pass

Passgång innebär att hästen flyttar benen på samma sida samtidigt. Höger fram- och bakben flyttas, därefter vänster fram- och bakben, o.s.v. En del islandshästar kan utföra en specialvariant av detta, där hovarna sätts i marken vid ett svävmoment. Det här är mycket ansträngande för hästen, men hastigheten blir hög. 48 km i timmen har uppmätts, vilket är högre än för galopp.

Olika hästar passar olika bra till olika gångarter. Vissa hästar passar bäst för trav, andra för tölt och ytterligare andra för passgång. Här är det hästens egna preferenser som avgör. Beroende på hur många gångarter en häst klarar av kallas den fyrgångare eller femgångare.